Sagan om Nomi
Här finns nu hela Sagan om Nomi. Blev fundersam hur många som egentligen missar den när den hamnar längre och längre ner i bloggen. Passa på å njut nu när den är komplett. Kommentera gärna och säg vad du tycker. Kanske ska jag ändra på nånting? Om man ingenting säger får man gilla förändringar som blir!
Ni frågar er säkert vem Naomi "Nomi" Moonforest är?
Nomi är en ung tjej vars föräldrar blev dödade när hon var liten av GED. Hon blev adopterad av Farbror Steve och växte upp i hans stall. Nomi har alltid gillat hästar och velat ha en själv. En kväll när Nomi for ut på sin vanliga kvällspromenad bestämde hon sig för att gå i skogen. Hon kom fram till en stuga. Hon hörde röster inifrån huset. Nomi smög mot fönstret och kunde se 4 män och en svart häst med vit man. Hästen stod bunden i ett hörn utan mat eller vatten. Naomi blev chockad, tog ett steg bakåt och snubblade på en trärot.
- Vad var det där?
- Det kom utifrån.
3 av det fyra männen sprang ut ur stugan. Dem granskade omgivningen med varsin ficklampa. Naomi satt gömd i en tät buske. Hon höll andan när männen kom allt närmare. Ficklampan strök över busken och hon blundade för att inte bli bländad.
- Det är ingenting här. Vi går in igen.
- Jag hörde nånting.
- Det sitter i ditt huvud. Det kan ha varit en fågel eller vad som helst. Kom nu annars får du inget av bytet.
De tre männen försvann in i stugan igen.
- Farbror Steve, du måste tro mig! Jag såg hästen och de 4 männen som pratade om ett byte.
- Nomi nu räcker det! Jag vet att du gärna vill ha en häst men vi har inte råd som det är nu. Du vet att Månstrimma är sjuk och att behandling är dyr.
- Men farbror!
- Jag sa att det räcker! Ta nu och mocka i stallet.
Nomi tog grepen och skottkärran och försvann in i stallet. När hon stod och mockade mumlade hon argt för sig själv.
- Jag måste få veta mer om den där hästen och vad det där männen pratade om. Jag sticker dit inatt när farbror Steve har somnat. Då kan han inte stoppa mig.
När natten kom packade Naomi en väska med en ficklampa, ett rep, hästgodis, en mobiltelefon och en nödraketspistol. Hon smög sedan tyst ut genom dörren och försvann mot skogen. Ont anade om den tända lampan i Steves rum.
Steve såg när Naomi smög iväg. Radion stod på i bakgrunden. Medan han stod där och tittade förtvivlat när Nomi försvann in i skogen började en nyhetssändning på radion.
"En häst har försvunnit från Moorlands stallet." Steve spetsade öronen, satte sig på sängen och lyssnade "Vi har intervjuat Jenna, stallansvarig. - Jenna berätta vad som hänt.
- Jag fick ett telefon samtal igår morgon. Det handlade om att en av våra hästar hade rymt. Jag for direkt till stallet och vi började leta. Efter några timmar var hästen fortfarande borta. Mary och jag bestämde oss för att ta hand om de andra hästarna och stallet. Där gjorde vi en chockerande upptäckt.
- Hur ser hästen ut?
- Han är svart som natten med snövit man och svans. Han är född i vårat stall och är bara 2 år.
- Har han något namn?
- Nej. Han lyssnar inte till något vi gett honom. Det är nästan ingen som klarar av honom. Han är mer vild än tam.
- Du sa att ni upptäckte en sak i stallet. Vad upptäckte ni?
- Det var hjulspår på gården som inte matchade någon av våra bilar. I boxen hittade vi en lapp där hästnapparna kräver en lösensumma annars dödar dem hästen.
Jennas brast i gråt.
- Vi tackar Jenna för denna intervju. Nu går vi vidare till vädret"
Steve satt och stirrade på väggen. Naomi hade pratat om en svart häst och svamlat om något byte. Tankarna gick runt i huvudet på honom. Plötsligt for han upp från sängen.
- Jag måste stoppa henne.
Steve blickade ut genom fönstret. Till sin förskräckelse såg han tjock svart rök som steg allt högre över träden.
- Nej! NOMI!!!
Utan att tänka tog han sin jacka, sadlade en häst och red iväg med full fart mot röken.
Naomi smög genom skogen. Hon såg stugan och männens skuggor på marken. Hjärtan slog hårt i bröstet. Vad skulle hon egentligen göra? Hur ska hon få ut hästen utan att själv bli fångad? Nomi hörde hjärtskärande skrin från stugan. Hon smög närmare fönstret och tittade in. Hon blev vit i ansiktet och en tår sökte sig ner för hennes kind. Två av de fyra männen stod och pryglade hästen. Hästen stod bunden med alla fyra ben kedjade mot golvet. Han kunde inte flytta på sig. Naomi såg hur blodet sökte sig fram i den svettiga pälsen.
De andra två satt vid ett bord, såg på och skrattade skadeglatt.
- Hur kan man vara så grym?! Jag ska få ut dig oavsett vad.
Naomi stod som fastfrusen och stirrade på hästen. Plötsligt kände hon en arm som grep henne runt midjan. Hon försökte skrika men en annan hand lades över hennes mun. Nomi kämpa för att ta sig loss men personen som greppat henne var starkare. Hon släpades in i huset. Mannen som hållit henne slet av ryggsäcken, slängde den åt sidan och tryckte sedan ner henne på golvet. Naomi kunde känna ett knä i ryggen. Hon försökte slingra sig loss men förgäves. Dem band hennes fötter och händerna bakom ryggen. En av männen grep hennes jacka och lyfte upp henne. Hon stirrade på de tre männen hon kunde se.
- Men, men. Vad har vi här?
En av dem tog ett steg närmare Naomi och grep hennes haka.
- En spion? Eller kanske en dum liten tös som måste lägga näsan i blöt!
Han spottade Naomi i ansiktet. Nomi sa ingenting. Hon försökte att inte göra en min. En av de andra männen såg att hon sneglade på hästen.
- Det är hästen hon är ute efter. Ha! Istället för att skicka polisen skickar dem en liten snorunge!
Männen brast i skratt, släppte Nomi i golvet med en duns och tejpade hennes mun. Sedan satte dem sig vid bordet och fortsatte smida planer. Något måste göras med Naomi.
Naomi såg en fotogenlampa som brann på bordet intill henne. Hon slingrade sig dit och knuffade bordet så hårt hon kunde. Lampan föll i golvet och höet (som prydde golvet) fattade fort eld. Männen märkte snabbt elden men kunde inte släcka den. Elden spred sig snabbt i huset. Dem kunde höra hästens fruktansvärda skrin. Männen visste att röken skulle bli upptäckt ganska fort. Dem tog fram en pistol och sköt hästen i bogen. Hästen föll till golvet.
- Bättre han brinner inne än att polisen hittar honom. Och för dig snorunge, mannen sparkade Naomi hårt i magen. Du ska lämnas här och gå samma öde till mötes som din vän därborta.
Han pekade på hästen som låg stilla. Sedan log han elakt och gjorde sina kompanjoner sällskap och försvann ut i skogen.
Naomi hade en kraftig värk i magen. Hon ville spy men tejpen hindrade henne. Hon hörde hur en bil for därifrån. Snart hördes bara eldens kraftiga sprakande och hennes egna tunga andetag.
Steve red fort mot röken. Han kände rädslan som bultade inom honom.
- Bara det inte hänt Nomi något!
Han rundade ett träd och såg en stuga som nu var uppslukad av lågor. Steve såg till sin förskräckelse Naomis väska ligga slängd på marken precis utanför stugan.
- Nej! NAOMI!!!
Steve slängde sig av hästen och in i stugan. Där inne hittade han en häst ligga orörlig på marken. Han ropade på Naomi. Han hostade pga röken och hörde ett svagt pipande. Steve tog något steg fram och hittade Nomi bunden på golvet. Han blev först väldigt chockad sedan tog han tag i henne och drog ut henne ur stugan. Väl ute band han lös henne och tog av tejpen. Naomi hostade.
- Vad är det som hänt?!
Naomi hörde skräcken i hans röst. Hon kom på benen med ett hopp.
- Jag måste rädda hästen!
- Han är redan död!
Naomi hörde inte på sin farbror utan rusade tillbaka in i stugan. Steve försökte följa efter men dörren rasade efter att Nomi hunnit in. Han hörde sirener på väg dit.
Naomi hittade hästen. Hon slet i kedjorna som höll honom men dem vek sig inte. Hon minns att hon sett en yxa inte långt därifrån. Naomi letade rätt på den. När hon hittat den slog hon sönder kedjorna. Hon missade en gång och högg sig i foten.
- AJJ!!!
När hästen väl var lös försökte den resa sig. Naomi var tvungen att hjälpa honom. Hon hostade av röken som blev tätare och tätare. Snart såg hon inget mer än lågorna som slickade väggarna och röken som fyllde stugan. Naomi tittade sig runt och såg till sin lättnad ett hål i väggen. Stort nog för att hon och hästen skulle komma ut. Hon ledde hästen mot hålet. Golvet där hon satte foten rasade. Naomis fot fastnade. Hon försökte ta sig loss men hon kunde inte. Hon klappade till hästen på rumpan som direkt satte av och försvann ut genom hålet. Naomi höll på att koka av värmen. Hon orkade inte kämpa för att komma loss.
Steve såg hästen som kom ut springandes från huset.
- Det ante mig! Men var är Naomi?!
Räddningstjänsten parkerade sina bilar och började släcka elden.
- Min dotter är där inne! Ni måste få ut henne!
- Vi ska göra vårt bästa.
Steve såg hur 2 brandmän for in i stugan och några andra som fångade hästen. Veterinären var också där. Steve såg allt i slowmotion. Han visste inte vad han skulle göra.
Det dröjde inte länge förrän han såg de båda brandmännen komma ut ur stugan. En av dem bar på Naomi.
- Namoi!
Steve rusade fram till dem och han som bar Naomi lade ner henne på marken. Hon var helt svart i ansiktet och hostade kraftigt.
- Nomi, hur är det med dig?
- Hästen. Hur gick det för hästen?
- Han är ute och veterinären ser över honom just nu.
Naomi log och Steve såg att det gjorde fruktansvärt ont. Han såg hur hon blödde från högra foten och att hon hade ett stort brännsår på vänster sida magen. Naomi hörde att någon sa att dem måste avliva hästen. Mer fick hon inte höra innan dem förde henne med ambulans till sjukhuset.
Några dagar senare.
När Naomi vaknade på morgonen kom Steve in i rummet.
- Hej! Skynda dig klä dig och kom ner.
- Nej.
- Nomi vi har ju gått igenom det här. Du behövs i stallet.
- Jag vill inte vara i stallet längre...
Steve var precis på väg att säga nånting men hejdade sig när han såg att Nomi grät.
- Men lilla vän. Det är inte ditt fel.
Han satte sig på sängen bredvid henne. Naomi satte sig upp och lade armarna om honom. Efter en liten stund avbröt Steve tystnaden.
- Så vad säger du? Följer du med ut en sväng.
Naomi nickade. Steve såg ärret hon hade i sidan och på foten. Hon haltade fram när hon gick. Naomi fick hjälp av sin farbror för att komma ner för trappan.
- Jag har en överraskning till dig.
Steve log finurligt. Naomi rykte bara på munnen. Steve öppnade ytterdörren och Naomi tappade hakan. Hon stod helt still och bara stirrade. Steve knuffade henne lätt i ryggen för att hon skulle gå ut. Där ute stod Jenna och hästen Naomi hade räddat.
- Är det verkligen du?
Naomi gick fram till hästen och sträckte fram sin hand. Hästen luktade lugnt på den.
- Naomi, du ska få äran att döpa honom.
Jenna log glatt mot Naomi som inte riktigt visste vad hon skulle säga. Hon funderade en stund och tittade hästen i ögonen.
- Embertear. Han ska heta Embertear.
Embertear puffade till henne med mulen och hon skrattade.
- Vad glad jag är att ni kommer överens, kvittrade Jenna. Steve har du gjort i ordning stallet?
- Ja.
Steve gick fram till Jenna.
- Vad pratar ni? frågade en förvånad Naomi.
Steve log mot henne.
- Det är bra att ni kommer överens.
- Hur så?
- Från och med nu vill jag att du matar honom, tar ut honom, mockar, håller utrustningen i topp-skick.
- Vad pratar du om?!
- Han är din nu, Naomi. svarade Jenna.
Naomi såg chockat på dem.
- Menar ni verkligen det?!
- Ja. Jag kommer att betala för hans stallplats och mat tills Steve har pengar att klara det själv med.
Naomi blev överlycklig. Hon slängde sig runt halsen på sin farbror och sedan på Jenna. Nomi lade sedan armarna runt huvudet på Embertear och pussade han på pannan.
- Dig ska jag alltid ta hand om.
Embertear frustade glatt.
Nomi är en ung tjej vars föräldrar blev dödade när hon var liten av GED. Hon blev adopterad av Farbror Steve och växte upp i hans stall. Nomi har alltid gillat hästar och velat ha en själv. En kväll när Nomi for ut på sin vanliga kvällspromenad bestämde hon sig för att gå i skogen. Hon kom fram till en stuga. Hon hörde röster inifrån huset. Nomi smög mot fönstret och kunde se 4 män och en svart häst med vit man. Hästen stod bunden i ett hörn utan mat eller vatten. Naomi blev chockad, tog ett steg bakåt och snubblade på en trärot.
- Vad var det där?
- Det kom utifrån.
3 av det fyra männen sprang ut ur stugan. Dem granskade omgivningen med varsin ficklampa. Naomi satt gömd i en tät buske. Hon höll andan när männen kom allt närmare. Ficklampan strök över busken och hon blundade för att inte bli bländad.
- Det är ingenting här. Vi går in igen.
- Jag hörde nånting.
- Det sitter i ditt huvud. Det kan ha varit en fågel eller vad som helst. Kom nu annars får du inget av bytet.
De tre männen försvann in i stugan igen.
- Farbror Steve, du måste tro mig! Jag såg hästen och de 4 männen som pratade om ett byte.
- Nomi nu räcker det! Jag vet att du gärna vill ha en häst men vi har inte råd som det är nu. Du vet att Månstrimma är sjuk och att behandling är dyr.
- Men farbror!
- Jag sa att det räcker! Ta nu och mocka i stallet.
Nomi tog grepen och skottkärran och försvann in i stallet. När hon stod och mockade mumlade hon argt för sig själv.
- Jag måste få veta mer om den där hästen och vad det där männen pratade om. Jag sticker dit inatt när farbror Steve har somnat. Då kan han inte stoppa mig.
När natten kom packade Naomi en väska med en ficklampa, ett rep, hästgodis, en mobiltelefon och en nödraketspistol. Hon smög sedan tyst ut genom dörren och försvann mot skogen. Ont anade om den tända lampan i Steves rum.
Steve såg när Naomi smög iväg. Radion stod på i bakgrunden. Medan han stod där och tittade förtvivlat när Nomi försvann in i skogen började en nyhetssändning på radion.
"En häst har försvunnit från Moorlands stallet." Steve spetsade öronen, satte sig på sängen och lyssnade "Vi har intervjuat Jenna, stallansvarig. - Jenna berätta vad som hänt.
- Jag fick ett telefon samtal igår morgon. Det handlade om att en av våra hästar hade rymt. Jag for direkt till stallet och vi började leta. Efter några timmar var hästen fortfarande borta. Mary och jag bestämde oss för att ta hand om de andra hästarna och stallet. Där gjorde vi en chockerande upptäckt.
- Hur ser hästen ut?
- Han är svart som natten med snövit man och svans. Han är född i vårat stall och är bara 2 år.
- Har han något namn?
- Nej. Han lyssnar inte till något vi gett honom. Det är nästan ingen som klarar av honom. Han är mer vild än tam.
- Du sa att ni upptäckte en sak i stallet. Vad upptäckte ni?
- Det var hjulspår på gården som inte matchade någon av våra bilar. I boxen hittade vi en lapp där hästnapparna kräver en lösensumma annars dödar dem hästen.
Jennas brast i gråt.
- Vi tackar Jenna för denna intervju. Nu går vi vidare till vädret"
Steve satt och stirrade på väggen. Naomi hade pratat om en svart häst och svamlat om något byte. Tankarna gick runt i huvudet på honom. Plötsligt for han upp från sängen.
- Jag måste stoppa henne.
Steve blickade ut genom fönstret. Till sin förskräckelse såg han tjock svart rök som steg allt högre över träden.
- Nej! NOMI!!!
Utan att tänka tog han sin jacka, sadlade en häst och red iväg med full fart mot röken.
Naomi smög genom skogen. Hon såg stugan och männens skuggor på marken. Hjärtan slog hårt i bröstet. Vad skulle hon egentligen göra? Hur ska hon få ut hästen utan att själv bli fångad? Nomi hörde hjärtskärande skrin från stugan. Hon smög närmare fönstret och tittade in. Hon blev vit i ansiktet och en tår sökte sig ner för hennes kind. Två av de fyra männen stod och pryglade hästen. Hästen stod bunden med alla fyra ben kedjade mot golvet. Han kunde inte flytta på sig. Naomi såg hur blodet sökte sig fram i den svettiga pälsen.
De andra två satt vid ett bord, såg på och skrattade skadeglatt.
- Hur kan man vara så grym?! Jag ska få ut dig oavsett vad.
Naomi stod som fastfrusen och stirrade på hästen. Plötsligt kände hon en arm som grep henne runt midjan. Hon försökte skrika men en annan hand lades över hennes mun. Nomi kämpa för att ta sig loss men personen som greppat henne var starkare. Hon släpades in i huset. Mannen som hållit henne slet av ryggsäcken, slängde den åt sidan och tryckte sedan ner henne på golvet. Naomi kunde känna ett knä i ryggen. Hon försökte slingra sig loss men förgäves. Dem band hennes fötter och händerna bakom ryggen. En av männen grep hennes jacka och lyfte upp henne. Hon stirrade på de tre männen hon kunde se.
- Men, men. Vad har vi här?
En av dem tog ett steg närmare Naomi och grep hennes haka.
- En spion? Eller kanske en dum liten tös som måste lägga näsan i blöt!
Han spottade Naomi i ansiktet. Nomi sa ingenting. Hon försökte att inte göra en min. En av de andra männen såg att hon sneglade på hästen.
- Det är hästen hon är ute efter. Ha! Istället för att skicka polisen skickar dem en liten snorunge!
Männen brast i skratt, släppte Nomi i golvet med en duns och tejpade hennes mun. Sedan satte dem sig vid bordet och fortsatte smida planer. Något måste göras med Naomi.
Naomi såg en fotogenlampa som brann på bordet intill henne. Hon slingrade sig dit och knuffade bordet så hårt hon kunde. Lampan föll i golvet och höet (som prydde golvet) fattade fort eld. Männen märkte snabbt elden men kunde inte släcka den. Elden spred sig snabbt i huset. Dem kunde höra hästens fruktansvärda skrin. Männen visste att röken skulle bli upptäckt ganska fort. Dem tog fram en pistol och sköt hästen i bogen. Hästen föll till golvet.
- Bättre han brinner inne än att polisen hittar honom. Och för dig snorunge, mannen sparkade Naomi hårt i magen. Du ska lämnas här och gå samma öde till mötes som din vän därborta.
Han pekade på hästen som låg stilla. Sedan log han elakt och gjorde sina kompanjoner sällskap och försvann ut i skogen.
Naomi hade en kraftig värk i magen. Hon ville spy men tejpen hindrade henne. Hon hörde hur en bil for därifrån. Snart hördes bara eldens kraftiga sprakande och hennes egna tunga andetag.
Steve red fort mot röken. Han kände rädslan som bultade inom honom.
- Bara det inte hänt Nomi något!
Han rundade ett träd och såg en stuga som nu var uppslukad av lågor. Steve såg till sin förskräckelse Naomis väska ligga slängd på marken precis utanför stugan.
- Nej! NAOMI!!!
Steve slängde sig av hästen och in i stugan. Där inne hittade han en häst ligga orörlig på marken. Han ropade på Naomi. Han hostade pga röken och hörde ett svagt pipande. Steve tog något steg fram och hittade Nomi bunden på golvet. Han blev först väldigt chockad sedan tog han tag i henne och drog ut henne ur stugan. Väl ute band han lös henne och tog av tejpen. Naomi hostade.
- Vad är det som hänt?!
Naomi hörde skräcken i hans röst. Hon kom på benen med ett hopp.
- Jag måste rädda hästen!
- Han är redan död!
Naomi hörde inte på sin farbror utan rusade tillbaka in i stugan. Steve försökte följa efter men dörren rasade efter att Nomi hunnit in. Han hörde sirener på väg dit.
Naomi hittade hästen. Hon slet i kedjorna som höll honom men dem vek sig inte. Hon minns att hon sett en yxa inte långt därifrån. Naomi letade rätt på den. När hon hittat den slog hon sönder kedjorna. Hon missade en gång och högg sig i foten.
- AJJ!!!
När hästen väl var lös försökte den resa sig. Naomi var tvungen att hjälpa honom. Hon hostade av röken som blev tätare och tätare. Snart såg hon inget mer än lågorna som slickade väggarna och röken som fyllde stugan. Naomi tittade sig runt och såg till sin lättnad ett hål i väggen. Stort nog för att hon och hästen skulle komma ut. Hon ledde hästen mot hålet. Golvet där hon satte foten rasade. Naomis fot fastnade. Hon försökte ta sig loss men hon kunde inte. Hon klappade till hästen på rumpan som direkt satte av och försvann ut genom hålet. Naomi höll på att koka av värmen. Hon orkade inte kämpa för att komma loss.
Steve såg hästen som kom ut springandes från huset.
- Det ante mig! Men var är Naomi?!
Räddningstjänsten parkerade sina bilar och började släcka elden.
- Min dotter är där inne! Ni måste få ut henne!
- Vi ska göra vårt bästa.
Steve såg hur 2 brandmän for in i stugan och några andra som fångade hästen. Veterinären var också där. Steve såg allt i slowmotion. Han visste inte vad han skulle göra.
Det dröjde inte länge förrän han såg de båda brandmännen komma ut ur stugan. En av dem bar på Naomi.
- Namoi!
Steve rusade fram till dem och han som bar Naomi lade ner henne på marken. Hon var helt svart i ansiktet och hostade kraftigt.
- Nomi, hur är det med dig?
- Hästen. Hur gick det för hästen?
- Han är ute och veterinären ser över honom just nu.
Naomi log och Steve såg att det gjorde fruktansvärt ont. Han såg hur hon blödde från högra foten och att hon hade ett stort brännsår på vänster sida magen. Naomi hörde att någon sa att dem måste avliva hästen. Mer fick hon inte höra innan dem förde henne med ambulans till sjukhuset.
Några dagar senare.
När Naomi vaknade på morgonen kom Steve in i rummet.
- Hej! Skynda dig klä dig och kom ner.
- Nej.
- Nomi vi har ju gått igenom det här. Du behövs i stallet.
- Jag vill inte vara i stallet längre...
Steve var precis på väg att säga nånting men hejdade sig när han såg att Nomi grät.
- Men lilla vän. Det är inte ditt fel.
Han satte sig på sängen bredvid henne. Naomi satte sig upp och lade armarna om honom. Efter en liten stund avbröt Steve tystnaden.
- Så vad säger du? Följer du med ut en sväng.
Naomi nickade. Steve såg ärret hon hade i sidan och på foten. Hon haltade fram när hon gick. Naomi fick hjälp av sin farbror för att komma ner för trappan.
- Jag har en överraskning till dig.
Steve log finurligt. Naomi rykte bara på munnen. Steve öppnade ytterdörren och Naomi tappade hakan. Hon stod helt still och bara stirrade. Steve knuffade henne lätt i ryggen för att hon skulle gå ut. Där ute stod Jenna och hästen Naomi hade räddat.
- Är det verkligen du?
Naomi gick fram till hästen och sträckte fram sin hand. Hästen luktade lugnt på den.
- Naomi, du ska få äran att döpa honom.
Jenna log glatt mot Naomi som inte riktigt visste vad hon skulle säga. Hon funderade en stund och tittade hästen i ögonen.
- Embertear. Han ska heta Embertear.
Embertear puffade till henne med mulen och hon skrattade.
- Vad glad jag är att ni kommer överens, kvittrade Jenna. Steve har du gjort i ordning stallet?
- Ja.
Steve gick fram till Jenna.
- Vad pratar ni? frågade en förvånad Naomi.
Steve log mot henne.
- Det är bra att ni kommer överens.
- Hur så?
- Från och med nu vill jag att du matar honom, tar ut honom, mockar, håller utrustningen i topp-skick.
- Vad pratar du om?!
- Han är din nu, Naomi. svarade Jenna.
Naomi såg chockat på dem.
- Menar ni verkligen det?!
- Ja. Jag kommer att betala för hans stallplats och mat tills Steve har pengar att klara det själv med.
Naomi blev överlycklig. Hon slängde sig runt halsen på sin farbror och sedan på Jenna. Nomi lade sedan armarna runt huvudet på Embertear och pussade han på pannan.
- Dig ska jag alltid ta hand om.
Embertear frustade glatt.